Hej.
Har läst en hemsk blogg på sistone, en fin men hemsk blogg. Den handlar om en liten pojke som dog i cancer i april...
När jag var ute och festade och firade min födelsedag den 9:e april, så fick hans familj reda på att han antagligen inte skulle överleva helgen. Han dog den 14 april.
Jag vet, man kan inte gå runt och tänka så för folk dör hela tiden...
Men ändåå... Det känns så nära och så hemskt när man kan läsa om det.
Det är något av det mest positiva med bloggar tycker jag, att man utvecklar sin empati och också sociala förmåga. Med sistnämnde menar jag att (särskilt de yngre, tror jag) vi tänker efter lite om hur vi tror andra vill bli bemötta, vad sorts kommentar som passar etc. Vi kallar det antingen för att bry oss, men också att blogg-hora. Bägge delarna utvecklas man av. Detta måste jag göra till ett eget inlägg.. :D
Nu kom jag ifrån det sorgliga.., men jag förstår dig och jag tror också att vi behöver se och uppleva såna saker för att uppskatta de stunder av lycka vi har i livet.
