Orkar ni verkligen läsa denna röriga text?
Jag hatar att planera småsaker i förväg. Jag kan inte säga redan på en torsdag: "På lördag går vi på bio!" om det inte är en film jag verkligen vill se. Om jag känt sen måndagen att jag vill göra något speciellt, t.ex festa, så kan jag planera in det redan på onsdag-torsdag. Men i vanliga fall vet jag inte vad jag har lust med flera dagar innan. (Självklart finns det undantag i o-planerandet, sådant jag känner att jag borde göra varesig jag har lust eller inte. Som födelsedagsfirande t.ex.)
Om jag får frågan "Ska vi ha hemmamys i helgen, se en film och bara mysa?" så får jag panik. Ingen verkar förstå att jag inte vet flera dagar i förväg om jag vill sitta inne en hel kväll och se film. Det är väl något man känner för? Sitter jag inne en kväll med en vän, eller min pojkvän för den delen, när jag egentligen vill vara ute och umgås med folk, eller vill vara ensam, så får jag panik! Jag står inte ut! Samma sak om jag är ute bland folk när jag egentligen bara vill sitta hemma med en bra film och mysa. Ensam eller i sällskap...
Då får man kommentaren: "Men du får väl offra dig!"
VA?
Varför ska jag offra mig och planera in något jag inte vet om jag vill göra, för att sedan må dåligt och känna mig instängd en hel kväll bara för att jag har planerat och inte kan svika personen jag bestämt med? Vad jag vet så är det mitt liv. Jag förstår att jag inte kan planera in saker för att sedan banga ur några timmar innan, det är just därför jag inte planerar så mycket. Jag vill göra det jag har lust med för dagen!
Om jag säger kanske till folk, så tror de att jag väntar på att bättre förslag ska komma upp. Så är det inte. Jag väntar helt enkelt på att det jag har lust àtt göra ska erbjudas. Eller så försöker jag få lust att göra något som inte lockar egentligen. Om jag svarar kanske till något och segar med att svara för att sedan ha lust att göra det, så får jag skylla mig själv om personen redan hittat något annat att göra. Eller hur?
För mig är det självklart att jag ska få svara ja, nej eller kanske utan att jag sårar någon. Om jag sagt nej varje gång eller aldrig hittat på saker med personen förstår jag varför man reagerar. Men då förstår jag inte varför personen i fråga vill umgås med mig.
Kan tilläggas att jag är lika velig vad jag än ska bestämma.
Fråga min mamma, hon vet.
Förstår vad du menar.. Har också svårt att bestämma mig för saker i flera dagar i förväg. Också just för den anledningen att jag faktiskt blir besviken om jag planerar något jag ser fram emot och det sen inte blir av. Då planerar jag hellre ingenting och gör vad jag känner för just då. Dock är jag av den personen som faktiskt "offrar mig", allt för ofta. Fast jag vet att jag kanske inte vill göra detta nu, så gör jag det och ignorerar känslan att jag inte vill. Men sen är jag olika för olika personer. Är det en person jag känner mig väldigt bekväm med och som jag vet inte blir sur kan jag lätt säga "nej", medan jag ha svårare för det när det är någon jag inte känner tillräckligt väl för att veta om den blir ledsen eller sur.
Hmm.. Går att diskutera i evigheter och alla är vi olika. Tycker aldrig man ska behöva göra något man inte har lust med, tycker aldrig heller att man ska vara orolig för om man gör rätt eller fel. Alla är olika och något som känns 100 rätt för dig kan kännas helt på tok fel för någon annan. Därför är det bara bäst att göra vad ens magkänsla säger är rätt. Man bestämmer ju över sitt eget liv, det gör ingen annan!
Jävlar... Lång kommentar.
Och angående ost. Flensost är faktiskt gott. Jag brukar samla ihop lite och rulla ihop till små rullar, väldigt gott till gurka. Med lite salt på, jam jam. :)
Jag tycker att det är bättre att du säger att du inte vet vad du vill än..Tänk om du skulle lova och sen bara skita i det, det vore värre?
Så kör på Frida, jag tycker du gör rätt!=)
en gång eller så kan man offra sig, men det håller inte i länden. tro mig, jag vet.
Nää.. man ska göra det man känner för, inget annat!
Det är bra att du redan i ung ålder lärt dig det många kvinnor skulle behöva kunna, nämligen säga nej, eller kanske! Du lyssnar på dig själv och det är bra!:)
Man FÅR lov att priotera sig själv!!
I think i know what you mean. But the thing iz att det finns mindre människor som är bestämda och inte slösar sin tid på skit dom inte njuter av än people som precis gör tvärtom. Gör grejer för andra & visst kan det handla om småsaker, men samtidigt i många fall även feta grejer som kan avgöra mycket. Jag tycker om det attityden du har i detta fallet & jag ligger inne med den också men för folk som inte har dessa tendenser är det svårt & förstå. kanske därför man får kommentarer som du får offra dig.
Man är som man är, visst? Take it or leave it.
